ännu en dag...

Så går ännu en dag i mitt liv. Jag undrar vad jag gjort med denna dag som aldrig mer kommer tillbaka. Det kan ju helt enkelt inte vara tilllåtet att gnälla över allt man vill göra och att man aldrig gör dem när man ödslar tid såsom jag gör. Jag är en riktig slösare.
Ansvaret ligger ju hos mig, endast jag vet vad som egentligen åste göras.
Istället slösar jag alltså...å gnäller.

En arbetskamrat talad om de gnälliga 70-talisterna och deras behov av att aldrig nöja sig.
En sån är jag, en klyscha.

Det är dax nu, jag kommer ångra mig och tänka onda tankar om jag inte gör det nu.
Fan va svårt det känns. Inte alls den där eufori känslan av att äntligen ha bestämt sig alls. Bara jävligt läskigt. Kanske vet jag redan att jag kommer misslyckas, det har jag ju gjort förr.
Ok, kanske misslyckas jag även denna gång men då får jag helt enkelt försöka igen och igen tills jag får en snabb inblick i hur det skulle kännas att vara på rätt väg. Tror och hoppas att jag då inte kommer kunna motså den känslan och därmed sträva vidare.

Fortsättning följer om mina framsteg/bakslag.

Höst

Jag har höst inom mig.
Känner mig alldeles sorgsen och tom.
Tom utan den där lilla som jag så längtar efter.

Hur ska jag orka.
Vad ska jag tänka.
Vad gör jag.
Vad går att göra.

Varför tar jag inte mig själv i kragen.
Klumpen är stor nu.
Obehaglig.
Smärtsam.
Ensam.

barn...